minibsmageochjag

Idag har det inte varit en helt bra dag. Jag har pendlat mellan obehag i magen till ont i magen.

I lördags hade jag besvär med magen som resulterade i många besök och som det kändes en total tömning av allt som fanns i tarmarna. Efter en sådan dag brukar dagen efter inte innehålla någon avföring alls. För det finns ju liksom inget i systemet som vill ut. Men ibland är dagen där på lika illa. Så man vet aldrig. Annars skulle det ju vara perfekt att "dagen efter" åka iväg på saker som man inte kan annars.

Fast magen brukar göra ont dagen efter då den jobbat så kraftigt och sedan inte har något att jobba med. Nu har jag haft flera dagar då det inte hänt något. I stort sett fyra dagar, vilket har gjort att idag har jag haft ont i magen för att det är för mycket i tarmarna som inte kommer ut. Det blir så ibland och kommer igång av sig själv, så jag har aldrig behövt ta något för att få igång magen.

Men man blir lite kluven, för det är inte bra när det händer för mycket och man får springa på toaletten hela tiden, men samtidigt är det inte bra när tarmen inte jobbar alls och inget kommer ut. Jag blir aldrig nöjd :)

När det är sådana dagar som idag, så ger jag mig inte ut på längre resor, för när magen väl kommer igång, då kommer det mycket. Då vill jag gärna vara hemma och kunna sitta på toaletten i lugn och ro.
Nu har trycket i magen lättat då tarmen har börjat jobba. Så imorgon bli förhoppningsvis en bättre dag.

Ja, då har det gått några dagar med varierande kvalitét. Någon dag har jag faktiskt nästan mått helt bra:) Andra dagar har spenderats med smärta och knip och där efter (eller undertiden) en stund på toa.

Något som har hänt vid ett flertal tillfällen de senaste veckorna är att personer i min närhet har talat om för mig att de förstår mig mer nu.
De har upplevt den hemska känslan av att helt plötsligt ha problem med magen och i affärer varit tvugna att besöka toaletten snabbt. Och även om det ökar förståelse för oss som har så jämnt, så är det inget jag önskar någon. Det är hemskt när man känner hur magen helt plötsligt "snor ihop sig" och man känner kallsvetten och paniken komma. Sedan är det bara att beräkna kortaste sträckan till en toalett och samtidigt tänka på om man hinner betala för varorna eller om man måste lämna dem där man står. Oftast nu mera hinner jag betala då det är självscanning (vilket är vääääldigt bra vid dessa tillfällen).

Sen är det lite småroligt att när bekanta och vänner får problem med magen så tänker de på mig:)
Vet inte om det är så kul att bli förknippad med magproblem... Men jag förstår ju att de menar att de tänker på hur jag har det och att de inser att livet kan blir knepigt ibland.
Men som sagt, jag önskar verkligen att ingen skulle behöva uppleva det vi lever med vi IBS:are.

Idag började dagen ganska bra lite ömt i magen bara, men det kan jag ha utan att det blir något mer av det. Men när man sedan känner attt tarmarna jobbar lite för mycket då blir det till att stanna inne, eller inte gå så långt från lägenheten i alla fall. För antingen stannar det vid att magen känns som en centrifug eller så blir det ett av de där "underbara" besöken på toa.

Jag har lite underhållning för de där ibland timlånga besöken på toa. Några Knasen tidningar och Larson tidningar (som jag snart kan utantill) plus ett Game Boy Color (rosa) och ett gäng spel. Även om det ibland inte är någon idé att försöka göra något annat på grund av smärtan, så kan en del besök bli "lite trevligare" när man kan sitta och spela lite samtidigt. Om jag hade ett större toalettrum, så kunde jag kanske inreda det lite trevligare, men nu har jag inte så stor yta eller möjligheter till variation av inredning.
Får drömma om en framtid med en annan toalett som går att inreda på annat vis.

Nepp, nu ska jag försöka hitta på något att göra som kan få mig att tänka på annat än magen.

Ha en bra dag gott folk.

I torsdags gjorde jag en tur till affären för att handla, och det kan ju verka som en helt enkel och självklar sak att göra. Men det är inte så enkelt när man måste planera livet efter hur magen beter sig den dagen eller till och med den stunden.

Det blir alltid ett flertal besök på toaletten innan jag bestämmer mig för att göra ett försök att cykla till affären. Jag har inte lågt dit och det borde vara världens enklaste sak, men det är en (för mig) lång sträcka där det inte finns tillgång till toalett om jag skulle behöva. Diaréerna kan komma med någon sekunds varning och det är inte bara att knipa då, utan i panik lista ut vart närmaste toalett är.

När man är i affären är det jobbigt om det är mycket folk, för då kommer man inte åt varorna lika snabbt som när det är mindre folk i affären. Jag brukar oftast skriva min inköpslista i den ordning varorna ligger i affären, för då går det snabbt och man behöver inte "springa" fram och tillbaka. Handlingen går mycket snabbare. Men om jag känner att magen börjar kännas konstig (ibland har man mer förvarning än några sekunder) då hoppar jag över de saker som inte är så viktiga. Och sedan håller jag tummarna att jag ska klara mig hela vägen hem utan olycka.

Jag blev väldigt glad när ica började med självscanning för då försvann stressmomentet att stå i kö. Men ibland får man ju avstämningar och som tur är har de kommit när magen har känts bra och jag har inte behövt rusa till toalett. Men några gånger har jag fått avbryta handlingen för att bege mig till närmaste toalett (helst utanför ica). Så det varierar mellan att jag får med mig en vara till att hela inköpslistan kan prickas av och jag i lugn och ro kan ta mig hem. Jag passar då på att gå hem för att få lite mer tid ute och för att få lite mer motion.
I torsdags gick handlingen bra och jag kunde gå hem i lugn och ro medans snöflingor dalade ner sakta, väldigt skönt faktiskt. Men säg den lycka som varar för evig...
På eftermiddagen fick jag rejält ont i magen och fick spendera ca 45 minuter på toa. Funderar på om jag skulle inreda lite bättre på toan, eftersom jag spenderar så mycket tid där:/

Sen fortsatte magen göra ont, vilket den kan göra i andra fall också då tarmen har fått jobba för fullt. Men jag fortsatte ha kraftiga magkramper i perioder även på fredagen och lördagen, men de gick över på kvällen igår vilket var väldigt skönt.

Idag har jag börjat med en ny medicin. Probi Mage. Tidigare har jag tagit Iberogast och det har hjälpt en del. Jag har inte haft lika tätt mellan de "totala tömningarna" då det känns som om allt i både tjocktarm oc tunntarm ska ut samtidigt. Men jag tänket att eftersom det har stått så mycket bra om Probi Mage så ska jag prova i 40 dagar. Det är så länge som en burk räcker. Sen får vi se om jag går tillbaka till Iberogast eller fortsätter med den nya medicien. Men jag tar även låg dos av Tryptizol, vilket har gjort en stor skillnad. När jag började med Tryptizolen så försvann den konstanta oron i magen som jag kände av 24 timmar om dygnet. Och det är sååå skönt.

Ja, det var lite om den senaste tiden. Hoppas ni har det bra där ute i verkligheten:)

Jag tror att man kan säga att lika många som har ibs, lika många varianter finns det.
För alla reagerar på olika saker och hanterar till exempel stress olika. Så man kan inte säga att bara för att en person klarar av att äta en sak eller blir bättre av en medicin så hjälper det alla.
Det är ett väldigt provande vad magen klarar av eller inte. Och sedan kan det variera på dagar också.
Någon jag kan äta på måndagen, kanske inte går lika bra på onsdagen. Så jag vet aldrig riktigt hur magen kommer reagera.

Min ibs har varierat mycket under åren och under perioder varit så pass bra att jag kunnat åka med vänner på semester eller helgturer. Jag har varit på Kolmårdens djurpark, i Stockholm och en härlig semester på Gotland för några år sedan. Och dessa resor har går bra. Mycket beror nog på att jag har åkt med vänner som jag litar på och som vet om mina bekymmer.

Den senaste resan jag gjorde var i Juli då min syster gifte sig i Gävle. Den resan gjordes unde en period då magen inte var speciellt bra. Så min förberedelse började redan en vecka innan vi skulle åka. Jag drog ner massor (och jag menar väldigt mycket) på maten och åt bara så att jag skulle klara mig. Och drack vatten. Men kvällen innan vi skulle åka så blev magen dålig och allt bara rann rakt igenom. (det är det som är mitt största problem, kraftiga diaréer). I det läget kändes det hopplöst och jag trodde inte att jag skulle kunna åka. Men jag tog Imodium (som varit min räddare många gånger) och bad en stilla bön att magen skulle vara bättre dagen därpå.
Jag åt ingen på hela dagen som vi åkte upp till Gävle, för jag vågade inte. Men jag klarade resan och jag kunde vara med när min syster gifte sig, vilket jag är väldigt glad för, det ville jag inte missa.
Men under hela visstelsen i Gävle vågade jag knappt äta något för snart skulle det ju bli en lika lång resa tillbaka till Skara. ca 40 mil, med en mage som gör som den vill är inget att leka med.
Jag är glad att jag har så förstående familj och vänner. Om mina vänner inte funnits vet jag inte hur jag skulle stå ut.

Även så enkla saker som att ta sig till affären och handla kan bli ett helt projekt. Som tur var har Ica (som ligger närmast) självscanning så man slipper stå i kö. För det om något är ett stressmoment. Jag har varit med om flera gånger när jag stått i kön och känt att om inte kön rör sig snabbare frammåt kommer jag att skita ner mig.
Jag går även bara och handlar när det är andra affärer öppet för att ha flera möjligheter till toaletter.
För jag har blivit sittande på toaletten på Ica med diarée som aldrig tog slut (eller det var så det kändes som i alla fall) och fera personer var framme och ryckte i dörren. Och då tänkte jag att det kunde ju vara någon annan med samma problem som också behövde toan snabbt. Så jag försöker att inte gå på toaletten på Ica, för jag kan inte slappna av där och då blir magen ännu oroligare.

Igår var jag på vårdcentralen för att ta influensavaccin och sedan en tur till affären och handla. (Jag fick skjuts av min mor). Och det var tur att jag åkte på förmiddagen för på eftermiddagen blev magen dålig igen och jag började fundera på hur mycket som får plats  i tarmarna egentligen. Hur som hellst skulle allt ut samtidigt vilket tar på krafterna. Var väldigt trött sen på kvällen, men hade ändå svårt att sova.

Ja det var lite om min ibs, och mer kommer det att bli framöver.

Ha en bra dag

Här är lite om vad som står om diagnosen på Mag- och Tarmförbundets hemsida.


IBS/Kolon irritabile

Många människor lever med sjukdomen överkänslig tarm IBS (Irritable Bowel Syndrome), eller kolon irritable som den tidigare har kallats. Sjukdomen kan med fog räknas som en av de stora folksjukdomarna och olika undersökningar pekar på att mer än tio procent av den vuxna befolkningen har IBS.

Det är en, medicinskt sett, godartad sjukdom men den kan vara mycket besvärlig att leva med och i vissa fall till och med invalidiserande.

Hur yttrar sig IBS?

Det finns många symtom som är typiska för IBS:

• Gaser och "uppkördhet" i magen.
• Buksmärta som ofta ökar efter måltid men lättar efter det att man tömt tarmen.
• Oregelbundna avföringsvanor.
• Förändrad konsistens på avföringen.

Dessa symtom kan alla känna av nu och då. Tillfällig förstoppning, diarré eller gaser i magen innebär inte att man har någon sjukdom. Men, om besvären inte går över efter två-tre månader bör man söka läkare.

Vad är IBS?

IBS är en funktionell mag- och tarmstörning. Det innebär att störningen inte kan visas med prover eller undersökningar då det är tarmens funktioner som är rubbade.

Mätningar visar till exempel att hela mag-tarmkanalen, det vill säga matstrupe, magsäck, tunntarm, tjock- och ändtarm, har en ökad känslighet.

Hur ställer man diagnos?

Det finns inte några laboratorietester som visar att man har sjukdomen och det syns heller inte några förändringar på eller i tarmen. Diagnosen ställs efter en noggrann genomgång av patientens symtom och en begränsad utredning. En eventuell utredning syftar till att utesluta vissa andra sjukdomar som orsak till symtomen. Många studier har visat att detta är ett mycket säkert sätt att ställa diagnosen IBS.

En eventuell utredning kan ske genom blodprover och olika undersökningar, som rektoskopi eller koloskopi. Vid rektoskopi för man in ett smalt rör i ändtarmen. Genom röret kan man se hur tarmen ser ut och ta vävnadsprov som visar om tarmen är inflammerad.

När man gör en koloskopi för man in en tunn slang genom vilken man kan se och fotografera hela tjocktarmen och nedre delen av tunntarmen samt ta vävnadsprover.

Hur behandlar man IBS?

En viktig del av behandlingen är att man får diagnosen och symtomen förklarade, och att man känner sig trygg med den informationen. Det finns ingen medicin som botar IBS, däremot kan vissa symtom lindras. Det betyder att man behöver lära sig att leva med sin sjukdom och ibland göra vissa förändringar i sitt sätt att leva.

Kosten kan ha stor betydelse för hur man mår. Hur man reagerar på olika livsmedel är individuellt och man måste pröva sig fram. En dietist kan vara till hjälp för att ge råd om kost och kostvanor.

Regelbundna mattider är viktigt, likaså att man tillåter sig själv att gå på toaletten när man behöver det. Rekommendationen är att äta små måltider men vid flera tillfällen under dagen, 3 huvudmål och 2-3 mellanmål.

De flesta mag-tarmsjukdomar påverkas av stress. Det är därför viktigt att se över sin vardag och se till att det finns tid för vila och avkoppling.

Möjligheterna till läkemedelsbehandling vid IBS är, som tidigare nämnts, begränsade. Man kan dock i många fall behandla specifika symtom såsom, smärta, diarré och förstoppning med läkemedel som idag finns på marknaden. Det pågår dessutom intensiv forskning inom IBS-fältet, till exempel inom läkemedelsindustrin, och nya behandlingsprinciper är under utveckling.