Det var ett tag sedan
Ja, nu var det ett tag sedan som jag skrev, men det finns en bra andledning till detta. Jag har mått bra:)
Under fyra veckor innan påsk skötte sig min mage hur bra som hellst. Jag kom på mig själv när jag var på väg hem från affären att jag inte hade tänkt på magen över huvudtaget innan jag begav mig iväg.
Jag fick en glimt av hur det var innan sjukdomen bröt ut och hur jag hade det när jag var inne i en bra period sist, och den varade i ca ett år, om inte längre.
Fick ett bakslag under påsken, men jag har haft en del saker som oroat mig (och fortfarande gör). Det är inte lätt att hålla ångan uppe när man söker jobb och inget får. Men som sagt min mage är betydligt bättter och det är så skönt.
Den kombination av tabletter som fungerar för mig just nu är att på morgonen ta en ProbiMage-tablett och en Citalopram 30mg(dämpar oro/ångest/depprission). Och på kvällen tar jag tre tableter Tryptizol 10mg och en Imodium/Imodium plus. Detta tänker jag fortsätta med då det verkar vara en kombination som fungerar för mig, men det har tagit ett bra tag innan jag fått ihop rätt kombination för mig.
Sen tänker jag mer på att äta regelbundet och mindre portioner. Jag har tillochmed klarat att äta vissa saker som tidigare fick magen att bli väldigt dålig.
Frukt och grönt äter jag inte så mycket av, men det är för att magen inte klarar av för mycket på en gång. Vilket är tråkigt för grönaker är väldigt gott. Jag läste någonstans, minns inte vart, att om man åt lite frukt eller grönt tillsammans med resten av maten så kunde magen tåla det bättre eftersom det blev uppblandat med annat. Det fungerar för mig. Men det är helt individuellt. Man måste prova sig fram för att se vad som fungerar och vad som inte fungerar. Lättast är det när man vet att man inte ska någon stanns på några dagar, då är det lättare att prova saker som kan sätta fart på magen. Ensam hemma och med mycket toalettpapper på toa, sen är det bara att prova sig fram ;)
Fast ibland är det inte värt det. När man får så fruktansvärt ont så att det känns som om tarmarna håller på att spricka. Det är en känsla som man riskerar att drabbas av när man provar sig fram, men det kan ju också vara så att det går bra.
Man får ta de steg som man känner sig bekväm med.
Jag är så otroligt tacksam för mina vänner som förstår och stannar kvar. De kommer hem till mig för att jag har svårt att åka till dem. Jag vill kunna åka, och jag kommer kunna åka. Förhoppningsvis snart:)
Utan mina vänner hade jag nog inte orkat så mycket som jag har gjort. Och min familj förstås. Skulle inte byta ut någon för något. Inte ens för en frisk tarm.
Under fyra veckor innan påsk skötte sig min mage hur bra som hellst. Jag kom på mig själv när jag var på väg hem från affären att jag inte hade tänkt på magen över huvudtaget innan jag begav mig iväg.
Jag fick en glimt av hur det var innan sjukdomen bröt ut och hur jag hade det när jag var inne i en bra period sist, och den varade i ca ett år, om inte längre.
Fick ett bakslag under påsken, men jag har haft en del saker som oroat mig (och fortfarande gör). Det är inte lätt att hålla ångan uppe när man söker jobb och inget får. Men som sagt min mage är betydligt bättter och det är så skönt.
Den kombination av tabletter som fungerar för mig just nu är att på morgonen ta en ProbiMage-tablett och en Citalopram 30mg(dämpar oro/ångest/depprission). Och på kvällen tar jag tre tableter Tryptizol 10mg och en Imodium/Imodium plus. Detta tänker jag fortsätta med då det verkar vara en kombination som fungerar för mig, men det har tagit ett bra tag innan jag fått ihop rätt kombination för mig.
Sen tänker jag mer på att äta regelbundet och mindre portioner. Jag har tillochmed klarat att äta vissa saker som tidigare fick magen att bli väldigt dålig.
Frukt och grönt äter jag inte så mycket av, men det är för att magen inte klarar av för mycket på en gång. Vilket är tråkigt för grönaker är väldigt gott. Jag läste någonstans, minns inte vart, att om man åt lite frukt eller grönt tillsammans med resten av maten så kunde magen tåla det bättre eftersom det blev uppblandat med annat. Det fungerar för mig. Men det är helt individuellt. Man måste prova sig fram för att se vad som fungerar och vad som inte fungerar. Lättast är det när man vet att man inte ska någon stanns på några dagar, då är det lättare att prova saker som kan sätta fart på magen. Ensam hemma och med mycket toalettpapper på toa, sen är det bara att prova sig fram ;)
Fast ibland är det inte värt det. När man får så fruktansvärt ont så att det känns som om tarmarna håller på att spricka. Det är en känsla som man riskerar att drabbas av när man provar sig fram, men det kan ju också vara så att det går bra.
Man får ta de steg som man känner sig bekväm med.
Jag är så otroligt tacksam för mina vänner som förstår och stannar kvar. De kommer hem till mig för att jag har svårt att åka till dem. Jag vill kunna åka, och jag kommer kunna åka. Förhoppningsvis snart:)
Utan mina vänner hade jag nog inte orkat så mycket som jag har gjort. Och min familj förstås. Skulle inte byta ut någon för något. Inte ens för en frisk tarm.
